det är första gången jag gör det här så att andra ser det. känns lite pirrigt faktiskt. jag skriver hemma i min privata dagbok som är min absolut bästa vän så detta ska nog inte vara så svårt hoppas jag.

nu när jag skrev att min dagbok är min bästa vän så kom jag att tänka på en kompis jag har i skolan faktiskt, vi kan kalla honom erik så att han får vara anonym! erik träffade jag första gången en vecka efter att jag började på gymnasiet och det var rätt lustigt att just han kom och satte sig vid lilla ensama mig i matsalen och började prata. jag är nämnligen en person som försöker dölja mig i mängden. jag var ganska avvisande mot honom och sa inte så mycket men han stod ut. andra gången gick vi och ett par kompisar den två kilometer långa vägen från skolan in till stan och så mycket som vi pratade den dagen hade jag inte pratat med någon på hela sommarlovet, sen har det bara rullat på.

 jag kan verkligen ärligt säga att erik är den bästa personen jag någonsin har träffat han vet precis hur jag mår utan att jag behöver säga något och han har liksom koll på mig nästan som en bror. därför vill jag bara säga : jag saknar dig och hoppas att vi snart ses igen, jag tror faktiskt att jag ska skicka ett litet sms till dig nu och se så att du har det bra nu i sommar. kram min vän jag älskar dig :)